Kvällsmatning av välling är utmärkta tillfällen att titta på tevedokumentärer. Det blir dock ganska korta klipp i nuvarande skede av livet...
Men jag hann iallafall komma tillbaka en liten stund senare till aftonens dokumentär om Mars i Vetenskapens Värld. Jag hann inte få hela bilden, men en del av fokus var att försöka klarlägga huruvida Mars har kunnat hysa liv eller ej. Programmet pekade på att vatten har funnits på den röda planeten, och att åtminstone vissa områden inte är så ohyggligt salta eller försurade som man tidigare trott. Och hoppet om att finna numera utdöda men likväl primitiva livsformer väcks återigen.
Visst är sökandet efter liv i rymden ett oerhört spännande forskningsfält. Men de existentiella förhoppningarna tycks ibland fösa förnuftet lite för långt åt sidan i hoppet om att finna en modell som skulle kunna avfärda behovet av en aktiv Skapare. För vissa leder sökandet efter nuvarande eller tidigare vattenreserver så långt att varje vattendroppe leder till ett jubelrop om liv. Som en pulversoppa ungefär. Tillsätt bara vatten så ordnar det hela sig av sig själv.
Men vid närmare påseende är det oändligt många andra faktorer som måste överensstämma för att liv ska kunna skapas, och framför allt - kunna fortleva så länge att en eventuell darwinistisk evolution skulle kunna göra sitt jobb. När vi jämför Jorden med Mars ser vi exempelvis att det magnetfältet som är nödvändigt för att planeten ska kunna behålla en livsbevarande atmosfär försvann från Mars för länge sedan. På jorden har alla dessa livsnödvändiga betingelser däremot varit närvarande i fyra miljarder år, om vi accepterar de gängse dateringsmodellerna.
Så mycket kunde ha gått fel. Så mycket har gått precis rätt. "Vilken oerhörd tur vi har haft här på jorden!" som en av forskarna uttryckte det i programmet. Ja, tänk. Vilken tur va? Fast, det är klart - när allt för många vinstlotter ramlar in i oavbruten följd kanske man bör börja fundera över en annan förklaring...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar