Jag slölyssnade på ett inslag i Godmorgon Världen idag om köpcentrens framtid, och slogs av en talande tankepaus från en ansvarig. Samtalet gällde just valet av musik i köpcentrets högtalare, och intervjupersonen sade (fritt citerat): "Vi vill ju att kunderna får möjlighet att få tag i de varor och tjänster som..." - och här skulle hon givetvis ha fortsatt med "... vi vill få dem att tro att de behöver".
Men ack nej, hon gjorde istället det fatala misstaget att låta nästa ord bli "de" istället för "vi". Och man hörde nästan genom radiovågorna hur en besvärade röd färg steg i hennes ansikte. För hon kunde ju inte gärna fortsätta meningen med orden "som de behöver". För både den ansvariga och vi andra vet ju mycket väl att köpcentrens uppgift inte är att förse oss med sådant vi faktiskt behöver. Utan snarare att skapa ett inbillat behov av sådant vi inte hade en aning om att vi skulle kunna ha nytta av när vi var kvar på parkeringsplatsen.
Så hon stod där utan någon vettig möjlighet att trassla sig ur situationen. Till slut var hon ändå - efter en paus som kändes som en halv evighet - tvungen att avsluta meningen, så i brist på bättre: "... som de tycker om."
Konsumismen är nog ändå ett ganska svagt religionssubstitut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar